Återvätning av torvmark: följ också vattnet nedströms

Ett gammalt skogsdike pluggas igen. Grundvattennivån stiger och den torv som tidigare legat torrare får åter kontakt med vatten. Det kan vara början på en värdefull restaurering. För den som ansvarar för bäcken, sjön eller råvattentäkten längre ned i avrinningsområdet börjar samtidigt en annan uppgift: att följa hur vattnets innehåll förändras.

Återvätning bedöms ofta utifrån klimatnytta och biologisk mångfald. Men ett lyckat ingrepp i markens vattenbalans innebär inte automatiskt att vattnet från området blir renare. Svenska undersökningar visar att bland annat organiskt kol och näringsämnen kan öka i utgående vatten under de första åren. Därför behöver vattenfrågan finnas med redan när åtgärden planeras.

Varför våtare torv kan ge ett annat vatten

Torv består av organiskt material som har ansamlats under lång tid. När marken dikas och vattennivån sjunker kommer mer syre åt torven, vilket underlättar nedbrytning. Återvätning syftar till att motverka denna process. Skogsstyrelsens arbete riktas särskilt mot bördig, dikad torvmark där minskad avgång av växthusgaser är ett centralt mål. Myndigheten beskriver också möjliga vinster för våtmarksarter och landskapets variation. Skogsstyrelsen

När vattennivån förändras kan även vattnets vägar genom marken ändras. Mer vatten kan passera ytligare torvlager och föra med sig ämnen som finns där. Syrefattigare förhållanden påverkar dessutom kemiska och biologiska processer. Resultatet beror på torvens egenskaper, tidigare markanvändning och hur återvätningen genomförs.

Det är därför viktigt att skilja mellan restaurering av en dikad torvmark och en våtmark som anläggs för att behandla inkommande förorenat vatten. Den senare utformas med rening som uttalat mål, vilket beskrivs i artikeln om anlagda våtmarker för avloppsrening. Åtgärderna kan likna varandra på avstånd men behöver bedömas utifrån olika funktioner.

Vad mätningarna vid Trollberget visar

Vid Trollberget nära Vindeln har forskare följt återvätning med mätningar före och efter åtgärden samt jämförelser med referensområden. Rapporten från 2025 beskriver höjda grundvattennivåer och förändringar i utloppsvattnets kemi. Bland annat ökade fosforhalterna, men de två återvätade avrinningsområdena reagerade inte likadant.

Kvicksilverresultaten kräver särskild precision. I ett område ökade halten totalkvicksilver statistiskt signifikant i förhållande till referensen. Motsvarande signifikanta haltförändring visades inte för metylkvicksilver. Samtidigt noterades ökad export av metylkvicksilver under det första året vid ett utlopp.

En halt anger mängden ämne per vattenvolym. Export beskriver mängden som lämnar området under en period och påverkas även av vattenflödet. Att blanda ihop dessa mått kan därför ge en missvisande bild av vad återvätningen har gjort. Rapportens uppföljning omfattar som längst fyra år efter ingreppet. Grip on LIFE, rapport 2025.07

Restaureringen fortsätter efter att diket har stängts

En litteratursammanställning som Naturvårdsverket publicerade 2025 visar att olika funktioner återkommer i olika takt. Vattennivån kan reagera direkt, medan återetablering av torvbildande vegetation och artsamhällen kan ta årtionden eller längre. Negativa vattenkvalitetseffekter kan förekomma under det första årtiondet, samtidigt som kunskapen om utvecklingen på lång sikt är begränsad. Naturvårdsverkets litteraturstudie

I ett annat projekt undersöktes åtta restaurerade torvmarker från Småland till Västerbotten. Mer än tio år efter återvätningen fanns fortfarande spår av den tidigare dikningen. Studien handlade bland annat om hydrologi, torvens egenskaper och mikrobiella processer; den ska inte läsas som en direkt upprepning av Trollbergets mätningar av utloppsvatten. Naturvårdsverket, rapport 7158

SLU undersöker också hur vattenfärg, surhet och organiska näringsämnen efter återvätning kan påverka alger och biofilmer nedströms. Projektbeskrivningen anger frågor som forskarna prövar. Den visar inte att alla återvätningar skadar livet i bäcken. SLU:s forskningsprojekt

Vad det betyder i Sverige

För svenska markägare, kommuner och VA-organisationer är en rimlig tillämpning att börja med hela avrinningsområdet. Vilken bäck tar emot vattnet? Finns en känslig sjö, ett fiskhabitat eller ett dricksvattenuttag längre ned? Sådana frågor ger underlag för platsval och uppföljning. De innebär inte att återvätning generellt bör undvikas nära vattenintressen.

Beskriv sedan projektets mål så att resultatet går att bedöma. Om huvudsyftet är att minska torvens nedbrytning behöver uppföljningen visa hur vattennivån utvecklas. Om vattenrening också anges som nytta krävs mätningar som faktiskt kan stödja det påståendet. En bild av en vattenfylld myr räcker inte som belägg för lägre näringsbelastning.

Utifrån studiernas upplägg kan en lokal uppföljning omfatta vattennivå, flöde, organiskt kol eller färg, pH samt kväve och fosfor. Där förutsättningarna motiverar det kan olika kvicksilverformer behöva ingå. Mätningar före ingreppet och en jämförbar referens förbättrar möjligheten att skilja åtgärdens effekt från vädervariationer. Detta är ett förslag till praktisk tillämpning, inte ett nationellt föreskrivet provtagningsprogram.

Om målet omfattar skydd av en råvattentäkt behöver även vattenproducentens frågor få plats i uppföljningen. Vilka förändringar är viktiga att upptäcka vid intaget, och går de att koppla till åtgärdsområdet? Detta är en lokal planeringsfråga. En förändring i myrens utlopp kan inte utan vidare översättas till samma förändring vid en avlägsen vattenanläggning.

Planera också vem som tolkar resultaten och hur oväntade förändringar hanteras. Ett prov under lågflöde och ett under en blöt höst beskriver olika situationer. Genom att dokumentera flöde, provtidpunkt och åtgärder blir materialet användbart även när personal byts eller projektets första finansiering tar slut.

Ärliga förbehåll

• Platser skiljer sig åt. Trollbergets boreala torvmarker ger inte ett färdigt facit för näringsrik före detta jordbruksmark i södra Sverige.
• Tidsserierna är begränsade. Fyra års utloppsmätningar avgör inte hur vattenkvaliteten ser ut efter flera årtionden.
• Halt och belastning måste hållas isär. En haltförändring visar inte ensam hur mycket av ett ämne som når nästa vattenmiljö.
• Klimatbalansen behöver egen bedömning. Metanavgång kan öka när marken blir våtare; denna artikel beräknar ingen nettoklimatnytta.
• Ekologisk återhämtning är stegvis. Höjd vattennivå bevisar inte att växtsamhälle, vattenkemi och klimatfunktion har återställts samtidigt.

Det viktigaste att ta med sig

1. Återvätning förändrar både torvens syretillgång och vattnets vägar genom marken.
2. Klimatnytta och biologisk mångfald behöver bedömas tillsammans med möjliga effekter nedströms.
3. Svenska studier visar tidiga förändringar i bland annat kol, fosfor och vissa kvicksilvermått.
4. Skilj alltid mellan totalkvicksilver och metylkvicksilver samt mellan halt och export.
5. Sätt tydliga mål och följ både hydrologi och relevant vattenkemi över tid.
6. Beskriv återvätningens reningseffekt först när platsens mätningar stödjer den.

Källor och vidare läsning

• Laudon med flera: Dikesrensning och återvätning – effekter på vattenkvalitet, Grip on LIFE 2025.07, särskilt avsnitten om Trollberget.
• Naturvårdsverket: Långsiktig uppföljning av återvätning av dränerade våtmarker, 2025.
• Naturvårdsverket: Restaurerade våtmarker – punktkällor för metanavgång och kvicksilvermetylering?, 2024.
• SLU: Minimera påverkan av återvätning av torvmarker på nedströms primärproduktion och algsammansättning.
• Skogsstyrelsen: Återvätning av torvmark.

Uppgifterna kontrollerade 4 oktober 2026.