Varje kommun ska ha en vattentjänstplan — och den måste planera för skyfall
Sedan 1 januari 2024 måste alla 290 kommuner ha en antagen vattentjänstplan. Det nya är inte pappersarbetet utan kravet att planen ska redovisa hur VA-systemet ska fungera vid skyfall. Riksrevisionen konstaterade 2025 att införandet redan vacklar.

Sedan den 1 januari 2024 är varje av Sveriges 290 kommuner skyldig att ha en antagen vattentjänstplan. Det verkligt nya är inte dokumentet i sig, utan att planen måste redovisa hur den allmänna VA-anläggningen ska fortsätta fungera under den ökade belastning som skyfall innebär. För första gången knyter vattentjänstlagen den långsiktiga VA-planeringen uttryckligen till klimatanpassning — och en nationell granskning 2025 fann att införandet redan vacklar.
Vad lagen säger
Reglerna finns i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster (LAV) och infördes genom SFS 2022:1249, med proposition 2021/22:208 "Vägar till hållbara vattentjänster" som grund. Två förändringar är centrala.
1. En ny planeringsskyldighet (6 a–6 d §§ LAV), i kraft sedan 1 januari 2024. Varje kommun ska ha en aktuell vattentjänstplan. Den ska innehålla kommunens långsiktiga planering för hur behovet av allmänna vattentjänster — dricksvatten, spillvatten och dagvatten — ska tillgodoses, samt kommunens bedömning av vilka åtgärder som behövs för att de allmänna VA-anläggningarna ska fungera vid ökad belastning till följd av skyfall. Planen antas av kommunfullmäktige, som minst vart fjärde år ska pröva om den fortfarande är aktuell (6 d § LAV).
2. En skärpt behovsbedömning enligt 6 § LAV, i kraft sedan 1 januari 2023. Grundskyldigheten är oförändrad: om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en befintlig eller blivande bebyggelse, ska kommunen bestämma ett verksamhetsområde och se till att behovet tillgodoses genom en allmän anläggning. Det nya är en uttrycklig instruktion att särskilt beakta om behovet i stället kan tillgodoses genom en godtagbar enskild anläggning — kommunen ska alltså pröva den enskilda lösningen innan ett verksamhetsområde ritas.
Två sammanhang är värda att hålla isär. "Större sammanhang" har inget fastställt antal i lagtexten; etablerad praxis från Statens VA-nämnd och domstolarna har ofta använt en samlad bebyggelse om ungefär 20–30 fastigheter som riktmärke, men det är alltid en bedömning i det enskilda fallet. Och dagvatten är en vattentjänst — dagvattenhantering ligger inom LAV, så ett verksamhetsområde för dagvatten kan krävas på samma hälso- och miljölogik som vatten och spillvatten.
Vad det betyder i praktiken
- Tidsfristen har passerat. En kommun utan antagen och aktuell vattentjänstplan följer inte 6 a § LAV. Planen beslutas på politisk nivå i kommunfullmäktige, inte delegerat till VA-organisationen, vilket höjer dess status i budget- och investeringsdebatten.
- Klimatanpassningen blir ett skriftligt och återkommande åtagande. Skyfallsbedömningen tvingar kommunen att i ett offentligt dokument ange vad den ska göra för att ledningsnät och verk ska klara skyfallsbelastning — och att pröva det minst vart fjärde år. Det skapar ett spår som invånare, exploatörer, tillsynsmyndigheter och domstolar kan hänvisa till. Den tekniska sidan av samma fråga behandlar vi i artikeln om skyfallsplanering.
- Enskilda lösningar får en verklig andra chans. Eftersom 6 § nu kräver särskilt beaktande av en godtagbar enskild anläggning kan en fastighetsägare i randområden inte räkna med automatisk kommunal anslutning — och en kommun som hoppar över den analysen innan ett verksamhetsområde utvidgas är mer utsatt för överprövning. Den behovsbedömningen görs naturligt inom arbetet med vattentjänstplanen.
- Kostnaderna går fortfarande genom VA-taxan. Utbyggnad och klimatsäkring finansieras via avgifter enligt LAV, bundna av självkostnadsprincipen och likställighetsprincipen. Ambitiösa skyfallsåtgärder landar därmed till slut i avgiftsnivån för VA-kollektivet — en levande politisk spänning.
Ärliga förbehåll och öppna frågor
- Planen håller inte tillbaka ett skyfall. LAV kräver inte att det allmänna nätet ska svälja varje extremregn. Konventionella dagvattensystem dimensioneras för vanligt regn, och verklig skyfallshantering delas med den fysiska planeringen enligt plan- och bygglagen, kommunens egen mark och fastighetsägarna. Vattentjänstplanen dokumenterar avsikt och åtgärder — den flyttar inte gränsen för vad ett ledningsnät kan göra.
- Svag statlig styrning. Riksrevisionens granskning 2025 (RiR 2025:2, "Tillgången till kommunalt vatten och avlopp — statens insatser för allmänna vattentjänster") drog slutsatsen att regeringen inte säkerställde tillräcklig nationell vägledning och uppföljning när plankravet infördes, vilket lämnat kommuner och myndigheter osäkra på hur vattentjänstplanen förhåller sig till angränsande planer. Riksdagen behandlade rapporten via civilutskottet (bet. 2025/26:CU3), med beslut i kammaren den 5 november 2025. Skyldigheten finns alltså, men stödet runt den är tunt.
- Tillsynen är indirekt. Det finns ingen automatisk sanktion för en saknad eller svag plan. Tillsynen över den underliggande anslutningsskyldigheten i 6 § går genom länsstyrelsen, och tvister om anslutning och taxa avgörs av mark- och miljödomstolen, som ersatt Statens VA-nämnd. Hur domstolarna kommer att väga en kommuns egen vattentjänstplan mot en fastighetsägare i en konkret tvist är fortfarande under utveckling.
- Innehållet är medvetet öppet. Propositionen lämnar mycket av planens detaljer till varje kommuns egna behov och förutsättningar, så planerna varierar kraftigt i ambition. Jämförbarheten mellan kommuner är därför begränsad tills vidare.
Det viktigaste att ta med sig
- Sedan 1 januari 2024 måste varje svensk kommun ha en antagen vattentjänstplan enligt 6 a–6 d §§ LAV (SFS 2022:1249, prop. 2021/22:208).
- Planen ska omfatta långsiktig VA-planering och — det nya — åtgärder för att systemet ska fungera vid skyfall. Kommunfullmäktige prövar aktualiteten minst vart fjärde år.
- En parallell ändring av 6 § LAV från 2023 säger att kommunen särskilt ska beakta godtagbara enskilda anläggningar innan ett verksamhetsområde utvidgas.
- Dagvatten är en vattentjänst enligt LAV och ligger därmed inom samma hälso- och miljölogik — och inom klimatbedömningen.
- Riksrevisionen (RiR 2025:2) pekade på att nationell vägledning och uppföljning av plankravet är underutvecklade; riksdagen behandlade rapporten i november 2025.
- Skyldigheten är reell men tillsynen indirekt — länsstyrelsen har tillsynen, tvister går till mark- och miljödomstolen, och kostnaderna löper genom VA-taxan under självkostnads- och likställighetsprinciperna.
Källor och vidare läsning
- Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster — Sveriges riksdag
- Prop. 2021/22:208 "Vägar till hållbara vattentjänster" — Regeringen
- Prop. 2021/22:208, fulltext — Sveriges riksdag
- Svenskt Vatten: Vattentjänstplan (6 a–6 d §§)
- Boverket, PBL kunskapsbanken: Lagen om allmänna vattentjänster och dagvatten
- Havs- och vattenmyndigheten: Tillsynsvägledning — lagen om allmänna vattentjänster
- Riksrevisionen RiR 2025:2: Tillgången till kommunalt vatten och avlopp — statens insatser för allmänna vattentjänster
- Betänkande 2025/26:CU3, civilutskottet — Sveriges riksdag
Allmän information, inte juridisk rådgivning. Kontrollera mot lagtext och primärkällor och rådgör med kvalificerat ombud innan ni agerar. Uppgifterna kontrollerade 3 september 2026.