← Avlopp
Avlopp

Fosfor utan fällningskemikalier: sidoström på returslammet nådde 93 procent

Genom att leda en del av returslammet genom en anaerob sidoström gynnas de bakterier som lagrar fosfor. I pilotförsök på verkligt hushållsspillvatten nådde processen omkring 93 procents fosforavskiljning — utan kemisk fällning. Det är en ombyggnad snarare än ett nytt verk.

biologisk fosforreningRSS-EBPRreturslamfällningskemikalierombyggnad
Närbild på en industriell fördelningsenhet med manometrar och stålrör
Pexels / Pavel Danilyuk

De flesta svenska reningsverk avskiljer fosfor kemiskt, genom att dosera järn- eller aluminiumsalter som fäller ut fosfaten. Metoden är driftsäker och förutsägbar, men den kostar kemikalier varje dygn, ökar slammängden och binder fosforn i en form som är svårare att återvinna. Biologisk fosforrening är alternativet — och en processvariant som arbetar på returslammet visar i pilotskala hur långt den kan drivas.

Vad RSS-EBPR gör

Förkortningen står för return sludge sidestream enhanced biological phosphorus removal: förstärkt biologisk fosforrening via en sidoström på returslammet.

Principen är att i stället för att skicka allt returslam direkt tillbaka till processens början leda en del av det genom en separat anaerob tank, där det får stå utan syre och nitrat under några timmar. Två saker händer där. Slammet fermenterar delvis, vilket frigör flyktiga fettsyror — precis den kolform som fosforackumulerande organismer, PAO, kan lagra. Och den anaeroba miljön selekterar för PAO framför deras konkurrenter, eftersom PAO har ett internt kollager som gör dem konkurrenskraftiga just när det inte finns syre.

Resultatet är att verket odlar fram och underhåller sin egen PAO-population, med kol som verket redan har.

I de pilotförsök som ligger till grund för artikeln, körda på verkligt hushållsspillvatten, nådde processen vid 24 timmars uppehållstid i sidoströmmen omkring 93,3 ± 7,0 procents fosforavskiljning — och kunde i försöket köras utan kemisk fällning.

Varför det är en ombyggnad, inte ett nybygge

Det praktiskt intressanta är att RSS-EBPR inte kräver att verket byggs om från grunden. Returslamledningen finns redan. Det som tillkommer är en anaerob tank på en delström, plus styrning av hur stor andel som leds dit och hur länge.

För ett svenskt verk med begränsad yta och begränsad investeringsbudget är den skillnaden avgörande. Det är en åtgärd som kan rymmas i en förnyelseplan i stället för i ett generationsprojekt.

Vad det betyder i Sverige

Vinsterna staplar sig på varandra. Mindre fällningskemikalier sänker en löpande driftkostnad och ett inköpsberoende. Mindre kemslam betyder mindre volym att röta, avvattna, transportera och avsätta. Och fosfor som bundits biologiskt i stället för kemiskt är i utgångsläget mer tillgänglig för återvinning än fosfor låst i järnfosfatkomplex — en fråga som blir skarpare i takt med att det omarbetade avloppsvattendirektivet (EU) 2024/3019 för in krav på resursåtervinning. Den svenska bakgrunden finns i artikeln om fosforåtervinning ur avloppsslam.

Det finns också en koppling till kolfrågan. Sidoströmmen producerar sitt kol själv genom fermentering av returslam, vilket gör processen mindre beroende av att rätt kol råkar finnas i det inkommande vattnet — en fördel i svenska nät där inläckande dag- och dränvatten späder ut avloppsvattnet.

Ärliga förbehåll

  • Pilotskala, inte fullskala. Försöken kördes på verkligt spillvatten, vilket är en styrka, men i pilotstorlek. Ett fullskaligt verk har andra flödesvariationer, temperaturgångar och störningar.
  • Spridningen är betydande. ± 7 procentenheter runt 93 procent innebär perioder med märkbart sämre resultat. Utsläppsvillkor gäller även då.
  • Biologisk fosforrening tål störningar sämre. Kraftiga regn, industriella utsläpp och kalla perioder påverkar mikrobiologin på ett sätt som kemisk fällning är okänslig för. De flesta verk behåller därför fällning som reserv.
  • 24 timmars uppehållstid är volym. Sidoströmstanken måste rymmas fysiskt, och den tiden binder slam som annars varit i processen.
  • Fermentering kostar biogas och ger returströmmar. Kolet som frigörs blir inte metan, och fermenteringen frigör också ammonium och fosfat tillbaka till huvudprocessen.

Det viktigaste att ta med sig

  1. RSS-EBPR leder en del av returslammet genom en anaerob sidoström som både fermenterar fram kol och selekterar för fosforackumulerande bakterier.
  2. I pilotförsök på verkligt hushållsspillvatten nådde processen omkring 93,3 ± 7,0 procents fosforavskiljning vid 24 timmars uppehållstid — utan kemisk fällning.
  3. Det är en retrofit: en anaerob tank på en befintlig returslamledning, inte ett nytt processteg genom hela verket.
  4. Vinsterna är mindre fällningskemikalier, mindre kemslam och fosfor i en form som är lättare att återvinna.
  5. Spridningen i resultatet och biologins störningskänslighet gör att kemisk fällning sannolikt behövs kvar som säkerhet.
  6. Sidoströmmen tillverkar sitt eget kol, vilket minskar beroendet av kolhalten i inkommande vatten.

Källor och vidare läsning

Uppgifterna kontrollerade 3 september 2026. Siffrorna avser pilotförsök och är inte dimensioneringsvärden för fullskalig drift.