Biofilmen i ledningen går att räkna på: modell från driftdata träffade rätt

Varje dricksvattenledning har en insida, och på den insidan sitter biofilm. Det är inte ett tecken på misskötsel utan ett normaltillstånd: mikroorganismer fäster på rörväggen och bildar ett skikt som lever på det lilla organiska material som finns i vattnet. Biofilmen påverkar smak, lukt, mikrobiologisk kvalitet och hur ofta nätet behöver spolas — men den går inte att se, och att mäta den kräver att man tar ut ett rör. En modell som uppskattar den från driftdata skulle därför vara användbar.

Vad modellen gjorde

Studien bakom artikeln byggde en modell för biofilmens tjocklek i försöksledningar, baserad på storheter som ett vattenverk redan har eller enkelt kan få fram: bland annat flöde, temperatur och hydraulisk historik — alltså hur vattnet har rört sig i ledningen över tid, inte bara just nu.

Modellen nådde ett förklaringsvärde på omkring R² = 0,91 på testdata. Det är högt, och det säger att de valda storheterna fångar en stor del av variationen i biofilmtjocklek i det undersökta systemet.

Att hydraulisk historik ingår är logiskt. Biofilm byggs upp under lugna förhållanden och skjuvas av vid höga flöden. En ledningssträcka som legat med låg omsättning i veckor har andra förutsättningar än en som regelbundet får höga flöden.

Vad det skulle kunna användas till

Om tjockleken går att uppskatta från data verket redan samlar in, öppnar det för att rikta insatser i stället för att sprida dem jämnt:

Spolning planeras i dag ofta efter schema eller efter klagomål. En riskkarta över nätet skulle låta spolningen läggas där biofilmen faktiskt byggts upp.

Provtagning är alltid ett urval. Att veta vilka sträckor som är mest utsatta gör urvalet mindre godtyckligt.

Nätdesign och drift — låg omsättning i ändledningar och överdimensionerade sträckor är kända problem. En modell gör det möjligt att kvantifiera hur mycket de betyder.

Det är samma tankesätt som redan tillämpas för brottrisk i Svenskt Vattens AI-verktyg för vattenledningsnät: använd befintliga driftdata för att rangordna sträckor, i stället för att behandla nätet som en enhetlig massa.

Vad det betyder i Sverige

Sverige har 84 502 km kommunala vattenledningar enligt Svenskt Vattens VASS-statistik för 2023. Ingen organisation inspekterar den sträckan invändigt annat än stickprovsvis. Allt som gör det möjligt att prioritera inom en sådan volym har ett värde i sig.

Svenskt dricksvatten har dessutom en särskild profil som gör biofilmfrågan relevant: många verk använder UV-desinfektion i kombination med låga klorhalter, och en del distribuerar helt utan klorrest. Utan desinfektionsrest i nätet blir biofilmens tillväxt beroende av vattnets näringsinnehåll och av hydrauliken — alltså av precis det modellen använder.

Livsmedelsverkets regelverk ställer krav på dricksvattenkvalitet ända fram till användarens tapp, inte bara vid verket. Vad som händer i ledningen mellan dessa två punkter är därför en legal fråga och inte bara en teknisk.

Ärliga förbehåll

• Försöksledningar är inte ett kommunalt nät. Modellen är utvecklad och testad under kontrollerade förhållanden, inte på ett riktigt distributionssystem med dess variation i material, ålder och drift.
• Högt R² är inte samma sak som generaliserbarhet. Ett förklaringsvärde på 0,91 gäller de data modellen testades på; hur den beter sig på nya nät är en öppen fråga.
• Tjocklek är inte hälsorisk. Biofilmens mängd säger inte automatiskt något om vilka organismer den innehåller eller om vattnet är otjänligt.
• Datakvaliteten avgör. Modellen behöver flödes- och temperaturdata med rimlig upplösning; många svenska nät är glest instrumenterade.
• Modellen ersätter inte provtagning. Den kan i bästa fall styra var man provtar, inte om man behöver göra det.

Det viktigaste att ta med sig

1. Biofilm är normaltillstånd i dricksvattenledningar och påverkar kvalitet, smak och spolbehov — men den är osynlig och svår att mäta.
2. Studien modellerade biofilmtjocklek utifrån flöde, temperatur och hydraulisk historik i försöksledningar.
3. Modellen nådde omkring R² = 0,91 på testdata, alltså god överensstämmelse i det undersökta systemet.
4. Användningen skulle vara att rikta spolning och provtagning i stället för att arbeta efter schema.
5. Sverige har 84 502 km vattenledningar som ingen inspekterar invändigt annat än stickprovsvis, vilket gör prioritering värdefull.
6. Frågan är särskilt relevant där nätet drivs utan desinfektionsrest, eftersom biofilmen då styrs av näring och hydraulik.

Källor och vidare läsning

• Glynis m.fl., Modeling of Drinking Water Biofilm Thickness, ACS ES&T Water (2026) — DOI: 10.1021/acsestwater.6c00651
• Svenskt Vatten: Resultatrapport för VASS Drift 2023 — Tillståndet i VA-Sverige (R2024-06, PDF)
• Svenskt Vatten: AI-verktyg för vattenledningsnät
• Svenskt Vatten: Drift, underhåll och förnyelse
• Livsmedelsverket: dricksvattenproduktion och regler

Uppgifterna kontrollerade 3 september 2026. Modellresultatet avser försöksledningar, inte ett kommunalt distributionsnät.