Kokknepet: går det att koka bort mikroplasten ur kranvattnet?
En studie från 2024 visar att kokning följd av filtrering kan avlägsna upp till 90 procent av nano- och mikroplasten i kranvatten. Haken är att det bara fungerar bra i hårt vatten — vilket gör svaret för svenska hushåll beroende av berggrunden under fötterna.
Kort version: en studie från 2024 visade att om man kokar kranvatten och därefter filtrerar bort de kalkhaltiga flagorna försvinner en stor del av de små plastpartiklarna i vattnet — upp till omkring 90 procent i det hårdaste vattnet. Men effekten står och faller med vattnets hårdhet, och där blir den svenska bilden intressant: en del av oss har närmast perfekt vatten för knepet, andra har nästan det sämsta tänkbara.
Vad studien faktiskt visade
Arbetet som citeras överallt är "Drinking Boiled Tap Water Reduces Human Intake of Nanoplastics and Microplastics" av Zimin Yu, Jia-Jia Wang, Liang-Ying Liu, Zhanjun Li och Eddy Y. Zeng, publicerat i den amerikanska kemisamfundets tidskrift Environmental Science & Technology Letters 2024. Forskarna arbetade vid Guangzhou Medical University och Jinan University och använde hårt kranvatten från Guangzhou.
Metoden de testade är närmast komiskt enkel:
- Ta kranvatten och tillsätt kända mängder nano- och mikroplast — polystyren, polyeten och polypropen i storlekar från 0,1 till 150 mikrometer.
- Koka i fem minuter.
- Låt svalna och filtrera vattnet. Ett filter av kaffefiltertyp räcker.
Resultatet följde vattnets hårdhet nästan linjärt:
| Hårdhet (som CaCO₃) | Ungefär i svenska °dH | Andel plast som avlägsnades |
|---|---|---|
| ~60 mg/l eller lägre (mjukt) | under ~3,5 °dH | ~25 % |
| 80 mg/l | ~4,5 °dH | ~34 % |
| 180 mg/l (hårt) | ~10 °dH | ~84 % |
| 300 mg/l (mycket hårt) | ~17 °dH | ~90 % |
Forskarnas egen sammanfattning: vatten med mer än ungefär 120 mg/l kalciumkarbonat (grovt räknat 7 °dH och uppåt) tappar minst 80 procent av dessa partiklar vid kokning och filtrering.
Varför hårt vatten är hjälten
Här ligger det eleganta i fyndet. Hårt vatten är vatten med mycket löst kalcium och magnesium. När det kokas faller kalciumet ut som kalciumkarbonat (CaCO₃) — samma vita kalkbeläggning som lägger sig i vattenkokaren.
Studien visade att kalken inte bara fäster på kokarens väggar. När den kristalliserar gör den det på själva plastpartiklarna: kalken lägger sig runt varje plastkorn, kapslar in det och klumpar ihop alltsammans till större, tyngre flagor. Flagorna sjunker eller fastnar när vattnet hälls genom ett filter. Plasten liftar helt enkelt ut ur glaset på kalkens rygg.
Mjukt vatten innehåller inte tillräckligt med löst kalcium för att bygga de flagorna. Därför stannar effekten runt 25 procent.
Två steg gör jobbet: kokningen som bildar kalken, och filtreringen som fysiskt tar bort den. Hoppar man över filtret ligger plasten kvar i kastrullen. Det här är alltså ett "koka och sila"-knep, inte ett "koka"-knep.
Vad det betyder i Sverige
Svensk vattenhårdhet varierar kraftigt, eftersom den styrs av berggrunden.
Mjuk-Sverige — där knepet fungerar dåligt. Stora delar av Norrland, med städer som Umeå och Luleå, ligger på granit och gnejs som ger genomgående mjukt vatten. Även Stockholmsområdet ligger åt det mjuka hållet. Ligger ditt vatten kring 2–6 °dH befinner du dig i tabellens nedre del, där kokning bara avlägsnar omkring en fjärdedel av partiklarna. Inte värdelöst, men inte dramatiskt.
Hård-Sverige — där knepet lyser. Södra och delar av östra Sverige är en annan historia. Skåne, Öland och Gotland, liksom områden i Uppland, Jämtland och Västerbotten, ligger på eller nära kalksten, vilket lakar ut kalcium i grundvattnet och ger medelhårt till hårt vatten. Ungefär 20 procent av Sverige har medelhårt, hårt eller mycket hårt vatten. Där är 80–90-procentsnivån rimlig.
En lokal komplikation värd att känna till: kommunal beredning kan överrösta geologin. Flera av Skånes största städer — Malmö, Lund och Helsingborg — levererar faktiskt mjukt vatten trots den kalkrika regionen, eftersom mycket av vattnet avhärdas eller kommer via Bolmentunneln (ungefär 4–7 °dH). Det ärliga svaret för ett enskilt hushåll är därför: ta reda på din hårdhet hos din VA-huvudman eller med en enkel teststicka innan du drar slutsatser. Kommunens sida om vattenkvalitet anger vanligtvis °dH.
Och den större frågan — hur oroad bör man vara för mikroplast i svenskt kranvatten från början? Svenska myndigheter har tittat på saken. En studie av sex svenska vattenverk, med Livsmedelsverket och Sweden Water Research inblandade, hittade mikroplast men konstaterade att nuvarande kunskap inte visar hälsoeffekter vid de halter som uppmätts, samtidigt som mätmetoderna behöver utvecklas: svenskt vatten innehåller så många andra partiklar att det är svårt att räkna plasten rent. Det är alltså ett aktivt forskningsområde, inte en konstaterad kris. Kokknepet bör beskrivas som ett billigt "varför inte", inte som ett svar på en akut fara.
Ärliga förbehåll
- Det är en kontrollerad laboratoriestudie. Vattnet spetsades med kända, tillverkade plaster i bestämda storlekar. Verkligt kranvatten har en rörigare blandning och verklig avskiljning kan skilja sig.
- Hårdheten avgör allt. Är vattnet mjukt är effekten blygsam (~25 %). Ingen kalk, ingen fälla.
- Du måste filtrera — och dricka det klara vattnet, inte bottensatsen. Plasten hamnar i fällningen.
- Det gör ingenting åt lösta kemiska föroreningar. Kokning avlägsnar inte PFAS, nitrat, bekämpningsmedel eller tungmetaller som bly. Det här handlar uteslutande om partiklar.
- Studien har diskuterats akademiskt. Efter publiceringen lämnade andra forskare in en formell kommentar i samma tidskrift med invändningar mot metodiken, och författarna svarade. Det är normal, sund vetenskap — men ett tecken på att de exakta siffrorna inte är sista ordet.
Det viktigaste att ta med sig
- Kokning plus filtrering av hårt kranvatten avlägsnade upp till ~90 procent av nano- och mikroplasten i 2024 års studie — minst 80 procent över ungefär 120 mg/l CaCO₃ (~7 °dH).
- Mekanismen är kalken: kokningen fäller ut kalciumkarbonat som kristalliserar på plastpartiklarna, klumpar ihop dem och låter ett enkelt filter föra bort dem.
- Hårdheten avgör: ~90 procent i mycket hårt vatten, bara ~25 procent i mjukt.
- Sverige är delat: mjukt i stora delar av norr och kring Stockholm, hårdare i Skåne, på Öland och Gotland — men kontrollera din egen °dH, eftersom städer som Malmö och Lund levererar avhärdat vatten.
- Det tar bort partiklar, inte kemi: ingen hjälp mot PFAS, nitrat eller tungmetaller.
- Håll proportionerna: svenska myndigheter har inte påvisat hälsoskada vid uppmätta halter. Betrakta det som en enkel bonus — och kom ihåg att kalkresten ska hällas bort.
Källor och vidare läsning
- Yu, Wang, Liu, Li & Zeng (2024): Drinking Boiled Tap Water Reduces Human Intake of Nanoplastics and Microplastics, Environmental Science & Technology Letters
- ACS pressmeddelande: Want fewer microplastics in your tap water? Try boiling it first
- Formell kommentar till studien i samma tidskrift
- Författarnas svar på kommentaren
- Smithsonian Magazine: Boiling Tap Water Could Help Remove 80 Percent of Its Microplastics
- Sweden Water Research / Livsmedelsverket: Microplastics in drinking water (PDF)
- Svenskt Vatten Utveckling, rapport 2024-15: Mikroplast i dricksvattenberedning (PDF)
- Naturvårdsverket: Mikroplaster i miljön 2019 (PDF)
- Nordisk Renhet: guide till vattenhårdhet i svenska städer
Omräkning: 1 °dH ≈ 17,8 mg/l CaCO₃. De svenska °dH-värdena ovan är ungefärliga omräkningar för att göra studiens siffror jämförbara med den hårdhet som anges av svenska vattenverk. Uppgifterna kontrollerade 29 augusti 2026.