← Avlopp
Avlopp

Mindre slam, mer fosfor i vattnet: baksidan av ozonbaserad slamminskning

Ozon bryter sönder slamceller och kan minska mängden slam ett reningsverk producerar. Men samma sönderdelning frigör fosfor från cellerna till vattenfasen, där den ökar den interna belastningen. Slamminskning kan därför inte utvärderas utan att fosforbalansen räknas med.

ozoneringslamminskningfosforreturströmmardriftekonomi
Flygbild över ett reningsverk med rektangulära bassänger omgivna av träd
Pexels / Amine KM

Slam är en av de största posterna i ett reningsverks driftbudget: det ska rötas, avvattnas, transporteras och avsättas. Därför är slamminskning ett attraktivt mål, och ozon ett av verktygen. Ozon bryter sönder cellväggar och flockar, vilket gör materialet tillgängligt för förnyad biologisk nedbrytning och minskar den mängd som lämnar verket som slam. Men det som finns inuti cellerna hamnar då i vattnet — och en betydande del av det är fosfor.

Vad ozonet gör med slammet

Ozon är en kraftig oxidant. När det tillförs slam sker två saker parallellt: cellväggar sprängs så att cellinnehållet frigörs, och en del av det organiska materialet oxideras direkt.

Effekten på slammängden kommer av att materialet från de sönderslagna cellerna kan brytas ned biologiskt en gång till, i stället för att avskiljas som överskottsslam. Nettoproduktionen av slam sjunker.

Baksidan är att fosfor är ett intracellulärt ämne. Bakterieceller innehåller fosfor i DNA, RNA, membran och energibärare — och i ett verk med biologisk fosforrening dessutom stora mängder lagrad polyfosfat, som är hela poängen med processen. När cellerna slås sönder går den fosforn ut i vattenfasen.

Studien bakom artikeln beskriver just detta beteende: fosforfrigörelse under ozonbaserad slamreduktion.

Varför det är en systemfråga

Den frigjorda fosforn försvinner inte. Den går tillbaka in i processen som intern belastning och måste avskiljas en gång till — biologiskt eller genom ökad dosering av fällningskemikalie. Ett verk som mäter framgången i minskad slammängd men inte i ökad kemikalieförbrukning kan alltså ha flyttat en kostnad i stället för att ta bort den.

Det här hänger ihop med ett mönster som återkommer på flera ställen i slamlinjen: interna strömmar som inte syns i in- och utgående rapportering men som kan vara stora. Samma mekanik beskrivs i artikeln om fosfor i returströmmar från slamlinjen, där returflödenas fosforbelastning i en fullskaleanläggning motsvarade omkring en tredjedel av den inkommande.

Ur ett återvinningsperspektiv kan frigörelsen dock vändas till något positivt. Fosfor löst i en koncentrerad delström är lättare att fånga och utvinna än fosfor bunden i slamflockar. Frågan är om verket har någonstans att ta vägen med den.

Vad det betyder i Sverige

Två svenska förutsättningar gör avvägningen skarp. Kraven på utgående fosfor är stränga med hänsyn till Östersjöns övergödning, vilket gör varje intern fosforström till en reell risk om den inte hanteras. Och slamavsättning är en dyr och politiskt känslig fråga, vilket gör slamminskning attraktivt.

Till det kommer att det omarbetade avloppsvattendirektivet (EU) 2024/3019 både skärper näringsreningen och för in krav på resursåtervinning. En teknik som minskar slammängden men ökar den interna fosforbelastningen måste därför utvärderas mot båda målen samtidigt, inte mot ett av dem.

Ozon är dessutom energikrävande att producera, vilket gör slamminskningen till en post även i verkets energiredovisning — särskilt relevant mot direktivets mål om energineutralitet för större verk till 2045.

Ärliga förbehåll

  • Studien beskriver fosforfrigörelsens beteende, inte hur stor nettoeffekten blir på ett svenskt verk. Storleken beror på slammets sammansättning, ozondos och processens utformning.
  • Verk med biologisk fosforrening är mest utsatta, eftersom de har mest lagrad polyfosfat i cellerna att frigöra.
  • Slamminskning i procent säger lite om den är dyrköpt genom ökad kemikaliedosering, ökad energiförbrukning eller sämre avvattningsegenskaper.
  • Ozon kostar energi. Ozongenerering är el- och syrekrävande, vilket ska räknas mot den energi som sparas i slamhanteringen.
  • Frigjord fosfor är bara en möjlighet om det finns en process som tar hand om den. Utan utvinningssteg är den enbart en belastning.

Det viktigaste att ta med sig

  1. Ozon bryter sönder slamceller och flockar, vilket minskar nettoproduktionen av slam.
  2. Samma sönderdelning frigör fosfor från cellerna till vattenfasen, eftersom fosfor till stor del är intracellulärt.
  3. Den frigjorda fosforn blir intern belastning som måste avskiljas igen, ofta med mer fällningskemikalie.
  4. Verk med biologisk fosforrening har mest lagrad fosfor i cellerna och därmed mest att frigöra.
  5. Slamminskning måste utvärderas tillsammans med fosforbalans och energiförbrukning, inte som en isolerad procentsats.
  6. Frigörelsen kan vändas till en återvinningsmöjlighet — men bara om verket har ett steg som fångar fosforn.

Källor och vidare läsning

Uppgifterna kontrollerade 3 september 2026. Den refererade studien beskriver mekanismen; nettoeffekten är anläggningsspecifik.